Där drömmar finns, finns det hopp

Drömmen kan vara så mycket; förstås om ett ouppnåeligt lyckotillstånd eller –samhälle (Utopia), lika gärna som om det alldeles snart
och nästan möjliga – t.ex. om en sommardag utan regn för den som trängtar efter sol och värme, eller om en dag av regn för den som
törstar. Drömmen om en stund utan så mycket smärta för den som har ont i lederna, drömmen om en stunds tystnad för den som har
tinnitus. Drömmen om en medmänniskas förstående lyssnande och varma raka blick.

Drömmen kan vara att snart få plocka årets första tussilago, att sätta i en äggkopp med vatten i solstrålen på köksbordet. Den kan vara
att snart få uppleva den första kallvarma vårkvällens tillrande klara ljud och genomskinliga ljus. Eller att finna ståndet med skogshjortron,
bara lite längre bort, trots att inga bär finns att se. Också, att trots den vuxnes allvar och ”vuxenhet” ändå en kväll om vintern, smyga sig
ut i snön, lägga sig på rygg och stilla förundras över den oändliga mäktiga stjärnhimlen. Eller att en vårvinterdag uppleva det intensiva
solglittret i orörda snölegor. Det kan vara drömmen om att mötas med respekt och lika möjligheter för den som kommit till ett nytt land,
eller att en gång få råd att äga en röd ballong för det barn som inga pengar har, inte ens till mat. Drömmen kan vara att finna en
utbildning man trivs med, eller att få visa vad man verkligen går för på sitt allra första jobb. Kanske drömmen är att få e-post från den
man hemligen håller kär. Kanske drömmen är att kunna uttrycka sig genom musiken, så att många känner och förstår. Drömmen kan
vara att få uppleva en tid när sagorna blir verklighet; eller kanske sagorna hela tiden är levande och verkliga, bara en annan slags
verklighet?

Vi behöver våra drömmar, och så länge de finns finns det hopp. Kanske till och med hopp om en bättre värld.

/Lars Öberg